Efter att ha varit twittrare i 4 dagar funderar jag på nyttan. Många lägger in massor av inlägg av privat karaktär, ungefär som status i Facebook, andra marknadsför sina blogginlägg och tredje väcker frågor som sällan får svar.
Skillnaden i Facebook är att det är ”vänner” som läser inlägg medan i Twitter som följs jag mest av människor jag inte har en aning om vilka de är. Jag undrar vad de förväntar sig av min närvaro och aktivitet, för de ger ingen reaktion på mina frågor.
Jag minns hur det var i slutet på 90-talet när Mikael Pawlo drev ”pp-list”, en nätverkslista om (typ) teknikutveckling via e-post där utvalda personer som ansågs relevanta var inbjudna. Jag hade äran att få vara med, och deltog med liv och lust i korrespondensen. Till jag en dag insåg att 90 % av de som var med bara lyssnade på vad andra sade. Kändes som att prata för högt i mobiltelefonen på tunnelbanan. Personliga reflektioner som avlyssnades av okända.
Twitter kanske är något annat, för tidigt att avgöra för mig. Men jag är frågande till varför Twitter är så hippt. Ser fram emot mothugg!
Hehe, du kanske ska fråga Micke om du får komma med igen. Jag är kvar, listan är vital (vi lunchade så sent som förra veckan, 30 pers, typ) och Mr Pawlo har ju uppenbarligen span på dig:
http://twitter.com/mpawlo/status/1350480667
När det gäller twitterfrågan så passar jag, för egen del har jag mest kapitulerat för kraften som i sig föder en nytta. Men egentligen älskar jag Jaiku. Fortfarande.
Ja, allt går i cirklar. PP-cirkeln tar uppenbarligen aldrig slut!
Så fort jag har något vettigt att tillföra dina kommentarer eller frågor så lovar jag att twittra tillbaka! Men tills dess så fortsätter jag att följa dig, jag tror, och vet att du har vettiga saker att tillföra, även om jag inte alltid håller med dig.
Jag tänker inte HUGGA, däremot säga att Twitter är vad man gör det till. Man behöver ju inte slänga ur sig ett enda privat meddelande alls om man inte vill. .)
Jag har det mest för att ha koll på saker, få tips om länkar nyheter och sånt.
Ja, det är klart. Så fort jag får tips om en enda sak som är nyttig så kommer allt vara värt det.
Jag har antaglig bara twångest (att jämföra med prestationsångest).
Jag tycker faktiskt det är ganska underbart att en del av de gamla listorna fortfarande fyller sin funktion. PP-list, bang, trafik. De skakar till ibland, men det vill inte riktigt vittra och försvinna.
Behovsdrivet antagligen. Det är ju insatta människor som är med. Behovet av bra nätverk försvinner väl aldrig?
Jag tycker du ska testa Bloggy.se också. En skön blandning av professionella diskussioner och småprat, där den största skillnaden är att alla som deltar i en tråd ser vad alla de andra säger.
Ja, den saknar man!
Twitter är som ett enda stort cocktailparty.(Snodde formuleringen av Niclas Strandh)
Det stämmer faktiskt, man går pratar lite med några, överhör konversationer och både får och ger länktips.
Om du är intresserad av att följa ett twitterflöde så går du längst ned på fotsidan och klickar på ”search”, där kan du söka på ämnen som diskuteras. Antingen på ord eller med hjälp av en hashtag (t.ex.#grav09)
Fortsätt och twittra som kommer du att få många spännande svar strömmande till dig.
[...] vid en sedvanlig ego-googling över Anna Serners inlägg om Twitter. Då Mr Green till och med satsar på en egen Twitter-policy kan det vara värt att kommentera [...]