Ta betalt på nätet, den nya trenden

Alla här verkar vara överens om att de ska börja ta betalt på nätet. Dagens tema har onekligen befunnit sig i frustrationen av att tidningarnas affärer rinner bort på nätet.

Les Hinton, CEO på Dow Jones som äger Wall Street Journal. Hinton höll en riktig predikan om hur dumt det är att ge bort innehållet gratis på nätet. Han frågar hur många som inte tror på att ta betalt på nätet och av de säkert 400 närvarande var det bara en handfull som INTE trodde på betalning på nätet. Naturligtvis har Hinton ett egenintresse att få andra att börja ta betalt också, annars blir Wall Street Journal kanske utkonkurrerade av någon som väljer deras nischade spår, men gratis. Hintons förenklade bild av betalningsmöjligheten stöttades av Eamonn Byrne, samme moderator som igår dissade sociala medier, men mutter hördes i bänkraderna.

Något mer balanserad bild av betalt eller inte på nätet kom från Andreas Wiele som sitter i styrelsen på Axel Springer AG. Springer, som har en dominerande del av tyska marknaden, har lagt en online strategi som bygger på att inom en inte definierad framtid nå en balanserad lika stor intäkt från nätet som från pappret. Detta sker genom

• Produktutveckla det redaktionella så att man skiljer på freemium och premium
• Fortsätta att satsa på print, som inte förlorar på onlinematerialet utan tvärtom vinner genom ett starkare varumärke
• Totalt integrerade nyhetsrum där man inte har ”finare/fulare” indelning av papper/online

Herrarna, ca 90% som ni kan se på bilden, verkade tycka strategin var bra att döma av frågorna. 

Ska tilläggas att efter att jag postade detta inlägg så kom ett par invändningar mot hur Google framställs (den stora tjuven) och vad som faktiskt är mediernas utmaning (att utveckla sig). De blev lika arrogant bemötta av Byrne som de som försökte igår dock, så jag undrar om de öppnar munnen igen…

 

The important wathdog – us!

Idag startade den officiella delen av WAN-Ifra. Till skillnad från Sveriges regering (som inte dök upp på fjolårets kongress i Göteborg) så dök Indiens ledning upp. Premiärministern, kulturministern, mediaministern, turistministern och infrastrukturminsitern. Avslutningsvis även borgmästaren i delstaten vi befinner oss i.

Alla tryckte på tidningarnas viktiga roll som granskande makt, watchdogs. De påminde om det etiska ansvaret tidningarna har att rapportera sanningsenligt, men påpekade också vikten av att ett lands regering har en fri och stark press. Återigen. När vi var i Sverige kom Kungen, men han har ju ingen makt, men ingen från regeringen. Har vi i den trygga demokratin glömt bort vilken roll fri press har för en demokrati?

Man blir snabbt påmind om hur det inte fungerar i länder utan fri press. Varje år visas en 15 minuter lång film om det senaste årets brott mot journalister. Det är en drabbande film som påminner en om att inte ta demokratin för självklar, men framför allt att uppskatta vilken priviligierad del av världen vi lever i.

Sociala medier ifrågasätts

Sitter på första punkten på WAN-Ifra konferensen.

Svårt att skapa ett innehåll som fungerar internationellt. De presentationer som vi fått är alla missionerande för att använda sociala medier integrerat i tidningen, och som sätt att ha relationer med läsrna.

Jag trodde nog att det var att slå in öppna dörrar, men icke. Ledaren av panelen Eamonn Byrne ifrågasätter istället att sociala medier bidrar till tidningen. Han jobbar för WAN-Ifra, vilket är något oroande eftersom han nästan hånar den redaktör från Brasisilien som berättar att när det var strömavbrott i Brasilien så användes främst twitter som kommunikationskälla. Byrne frågar hur många som följer deras tweets, och fnyser när brasilianaren säger att 8000 av 3 miljoner är följare. Byrne tar det som ett bevis för att twitter är meningslöst (Byrne påpekar också att eftersom tidningarna inte tjänar pengar på sociala medier så är sociala medier inte en del av mediemarknaden, jag hoppas jag missuppfattade honom). Tyst blev Byrne dock när Brasilianaren säger att 100 000 besökare på deras sajt kommer från twitter. Han kanske inte visste att följare kan re-tweeta, och att alla relationer är viktiga relationer? Eller så är har han bara en brittisk sarkastisk humor?

WAN-IFRA i Hyderabad

Idag har jag anlänt till den årliga WAN-konferensen som numera heter WAN-IFRA. Vi är i Hyderabad i Indien och som vanligt är hotellet väl avskilt från det vanliga livet, jag skulle just nu kunna vara var som helst i världen (där det finns människor som får klippa gräsmattan för hand) vilket känns lite märkligt efter 14 timmars flyg.

Vi har inlett med möte mellan alla nationella ”TU”. Punkten har varit presentationen av den sammanslagna organisationen. Jag tror sden nya sammanslagna organisationen för oss kommer bli bra. En stor uppgift förWAN-IFRA blir att paketera nyheter från alla områden, yttrandefrihet/affärsutveckling/redaktionellt så att vi på de nationella organisationerna får en bra omvärldsanalys. Den kan vi ha god nytta av vid vårt eget spaningsarbete.

Annars kan man konstatera att som kvinna är man inte mycket värd här. Kollegan Per Hultengård får många ”Good moorning Sir”, medan jag som går bredvid inte ens får en blick.

Förtroendebarometern och Dagspressen

Igår hade Medieakademin sitt årliga seminarium. Tyvärr kunde jag inte närvara på grund av flytt och resor, men det betyder itne att jag inte kunde ta del av den 12e Förtroendebarometern.

Där kan man se att såväl Radio/TV som dagspress har tappat i förtroende hos svenska folket. När man läser närmare ser man att starka varumärken som public service och DN (de enda som särredovisas) ligger kvar på mycket höga siffror, men nog är det allvarligt att se att förtroendet för dagspressen har sjunkit från 35 till 26%. Nu tror jag inte alla har en relation till ”dagspress” och att det är en av orsakerna. De flesta relaterar nog mer till ex Falukuriren eller Värnamo Nyheter än till ”dagspress”.

Men det fråntar inte barometern sin generella relevans. Traditionella medier tappar alltså generellt i förtroende under en tid där just det höga förtroendet är ett starkt säljargument mot läsare och annonsörer.

Tyvärr kommer dessa siffror under ett år när många tidningar genomför besparingsprogram som medför att man avslutar sin åtaganden att ha en konsult för Tidningen i Skolan (TiS), snart benämnt Mediekompass. TiS har funnits sedan 1963, har direkta relationer in i svenska grundskolorna och hjälper lärarna att undervisa med dagspressen som utgångspunkt. Syftet har varit att just öka kontaktytorna med nästa generations tidningsläsare och upprätthålla förtroendet för den lokala tidningen. Men i dessa tider är det just TiS-konsulenten som får gå.

Man kan tolka siffrorna som att TiS har misslyckats. Det gör inte jag. I samma takt som tidningarna drar ner på konsulterna måste vi på TU driva mediernas funktion i en demokrati ännu tydligare. Vi ska göra det lokalt och regionalt i projektform under nya Mediekompass, och vi ska bli bättre på att lära av ungdomarna i deras refklektioner och reaktioner av och på tidningarna, i alla deras kanaler. Vi ska försöka hjälpa till att upprätthålla och stärka förtroendet för dagspressen i form av alla deras titlar, jag tror det är en nyckel för att överleva i dagens fragmentiserade medielandskap.

Politisk kommunikation ger klirr i kassan

Var idag och lyssnade på resumés intervju med riskdagspartiernas kommunikationschefer. Riktigt intressant! Jag twittrade under tiden, läs här om du vill.

Tidningarna kan andas ut, TV-reklamen verkar inte göra att mindre pengar läggs i dagspress eller andra medier. Sammanlagt hade partierna ca 200 miljoner i kommunikationsbudget. En HÖGST ovetenskaplig uträkning baserat på att 20% går till konsulter och 80% till medieköp, samt att att dagspress har 35% av lilla reklamkakan så skulle detta ge 56 miljoner till dagspress i valreklam 2010.

Kritik från panelen riktades mot TV4:s regler om politisk reklam. All reklamgranskas i förväg och kan därför inte förändras under valarbetets gång. Utrymme ska fördelas ”rättvist” av TV4 och ingen reklam får sändas dagen före valet. Den på plats samlade dagspressen utlovade att hos dem får man göra hur mycket reklam man vill, den granskas som vilken reklam som helst och kan dessutom publiceras dagen före valet!

Krisberedskap, lite kvar att göra

Har tillbringat dagen med MSB, Mediernas Beredskapsråd. Vi har suttit med Amerikaner och Finnar och delat erfarenheter av krisberedskap för medierna.

Man kan till att börja med konstatera att attacken mot Stampen, som drabbade även Bonniers tisdskrifter och TV4, nog är den mest verkliga kris som hänt i närtid. I USA har de naturligtvis haft stora erfarenheter att lära på grund av terrorattacken 9/11 samt Katrina-orkanen, det har bland annat givit en förståelse från myndigheter att mediafolk inte bara är jobbiga utan även spelar en viktig roll i en kris.

Jag blev lite chockad över hur gammalmodigt man tänker ur ett informationshänseende.  Man arbetar exempelvis med att bygga nätverk med radioamatörer men inte med bloggare. Fråga kom upp hur man kan skicka ut sms till hela befolkningen. När jag påpekade att Twitter kan användas på omvänt sätt, d v s bygga listor med viktiga ambassadörer man vill nå i en kris och sedan lita på att de skickar vidare, så visade det sig att bara svenskarna använder sig av det. Kommentarerna från de internationella gästerna var då  ”Vi har också insett att Internet är nästa stora informationskanal…”

Nästa??? Vi är väl mitt i det??

Men annars kom vi fram till en del bra kom-ihåg-punkter när man arbetar krismedvetet och planerar inför kriser (eller är i kris):

• Att planera är egentligen allt, sedan arbetar man på rutin. Men gör inga detaljerade planer, de riskerar att begränsa handlingskraften.
• Analysera inte bara det egna företaget utan även leverantörer. Förstå vilka man är beroende av.
• Våga planera för ”worst case”, vad händer om såväl plan B & C fallerar?
• Dela ansvaret under en krissituation så att inte alla försöker lösa samma problem men vissa saker blir olösta.
• Bygg nätverk med personer och företag som man verkligen litar på, d v s samarbeta och öva gemensamt. Dela erfarenheter.
• Gör en ordentlig riskanalys, vad kostar det att återställa funktioner om de förstörs i en kris?
• Högsta ledningen måste stå bakom krisövningar, men själva hålla sig utanför krisberedskapsgruppen.

Lokalt är centralt

Är på väg till Katrineholm för att prata medieutveckling för Sparbankerna på deras styrelsemöte.

Sparbankernas affärsidé är lokala kontor som ägs av kunderna. De är visserligen delar av centrala Sparbankerna, som i sin tur har avtal med Swedbank, men det lokala ägarskapet är den centrala affärsidén.

Likheterna med lokala tidningsredaktioners utmaningar och styrkor är intressanta. Det är därför de vill att jag ska komma. Bankkontorens styrka är att vara så nära sina kunder på varje ort, känna till förutsättningar och politik. Och inte minst känna kunderna personligen är bådas styrka. Samma sak gäller för de lokala tidningarna.

Den digitala utvecklingen riskerar att medföra att de lokala bankkontoren förlorar relationen med kunderna/ägarna. Då är risken uppenbar att kunderna byter bank på nätet. Tidningarnas styrka i lokal kännedom, närvaro och relationer förändras inte i den digitala miljön, men givetvis är konkurrenternas innehåll bara att knapptryck bort. Mediernas utveckling på nätet, som inneburit större utmaningar än för bankerna, kan lära bankerna en hel del.

I denna digitala storm tycker jag historien från VLT, berättad av Elisabeth Bäck, är lärande. En olycka inträffade i Västerås. Två unga killar blir ögonvittnen. För att förmedla sig till redaktionen gick de helt enkelt dit. Inga telefoner, inga sms, ina twitter. Fysisk överflyttning. Detta säger ingenting om nya medier, men en hel del om relationer. Det företag, oavsett vilket, som bibehåller en stark relation till sina kunder tror jag har större förutsättningar att klara nya konkurrensutmaningar.

Fullständig kaos

TU är i kaos just nu. 

Vi tackar av de medarbetare som inte ska arbeta kvar hos oss. Vi packar ned hela kontoret. Vi säljer inventarier. Vi skriver verksamhetsplan. Vi budgetarbetar. Uppbrott, sorg och försök till nystart.

Allt ska vara klart den 9 december då vi har styrelsemöte i våra nya lokaler. Med (delvis) nya inventarier och färdiga förslag på verksamheten 2010, med det gäng som ska arbeta med det.

Inte utan att man önskar att det vore 10 december.

Mycket hinner hända på en vecka

Efter en vecka i Tokyo tror man att inget har hänt där hemma. Själv har man varit med om mycket, men livet där hemma tror man pågår som vanligt. Veckorna rinner mellan fingrarna.

Så inte denna vecka. För denna vecka har en flicka dött i svininfluensan i Haparanda. Det har fått svenska medier att skifta den berömda vinkeln. Från ”svenska staten är idioter som slutit avtal om vaccin” till ”svenska staten är idioter som inte får fram vaccin tillräckligt snabbt”.

Under perioden då staten var idioter och vilseleddda av läkemedelsindustrin skickade vi på TU ut en förfrågan till medarbetarna vilka som ville vaccinera sig om vi tog Företagshälsovården till kontoret. Svaret blev för få för att Företagshälsovården skulle vilja komma. Jag ska se till att vi skickar ut en ny förfrågan på måndag. Jag skulle inte bli förvånad om svaret blev ett annat. Så stor makt tror jag medierna har.