TU är i kaos just nu. 

Vi tackar av de medarbetare som inte ska arbeta kvar hos oss. Vi packar ned hela kontoret. Vi säljer inventarier. Vi skriver verksamhetsplan. Vi budgetarbetar. Uppbrott, sorg och försök till nystart.

Allt ska vara klart den 9 december då vi har styrelsemöte i våra nya lokaler. Med (delvis) nya inventarier och färdiga förslag på verksamheten 2010, med det gäng som ska arbeta med det.

Inte utan att man önskar att det vore 10 december.

Efter en vecka i Tokyo tror man att inget har hänt där hemma. Själv har man varit med om mycket, men livet där hemma tror man pågår som vanligt. Veckorna rinner mellan fingrarna.

Så inte denna vecka. För denna vecka har en flicka dött i svininfluensan i Haparanda. Det har fått svenska medier att skifta den berömda vinkeln. Från ”svenska staten är idioter som slutit avtal om vaccin” till ”svenska staten är idioter som inte får fram vaccin tillräckligt snabbt”.

Under perioden då staten var idioter och vilseleddda av läkemedelsindustrin skickade vi på TU ut en förfrågan till medarbetarna vilka som ville vaccinera sig om vi tog Företagshälsovården till kontoret. Svaret blev för få för att Företagshälsovården skulle vilja komma. Jag ska se till att vi skickar ut en ny förfrågan på måndag. Jag skulle inte bli förvånad om svaret blev ett annat. Så stor makt tror jag medierna har.

Så har jag äntligen sett det, en tidning presenterad i Kindle. Tyvärr en besvikelse. Läsupplevelsen uteblir totalt. Den som följt våra ungdomar på Framtidsbloggen har sett att de saknar bilder i Japanska tidningar. 

Ja. Här är det inga bilder alls. Läsupplevelsen blir t o m större på nätet.

På besök idag hos Docomo, främsta mobiloperatören (50% av marknaden), fick vi se det senaste på både mobil, innehåll och framtidsvisioner. 

På mobilområdet var det en nyhet som imponerade. En mobil som föreföll vara en uppvikbar, men visade sig kunna separeras. Bildskärmen sitter fast med tangentbordet med magnet. Man kan alltså både se film på skärmen som man tar ett samtal. Dessutom kan skärmen då bli större, och bytas ut. Genom att de använt magnettekniken så kan man även använda bordsstativ av magnet där en större skärm än tangentbordet kan användas.

På innehållssidan var det mycket upplevelsebaserat, d v s film, musik och spel. Tidningar kan lära av hur man skapar en större upplevelse när man läser tidningen (genom ex design, även på papper), men är man en tidning så är man ändå en tidning. Att tro att man ska bli ett dataspel eller långfilm tror jag är att gå vilse. Men de har tagit fram en slags widget, en ikon, som man programmerar att ge senaste info om vad som hänt inom vissa områden (ex politik, sport, kultur osv). Att få den typen av info kostar, ca 25 kr/mån, men den tjänsten har de lyckats lansera. Betalinfo här på kortet:

Avslutningsvis fick vi ikläda oss 3D-glasögon och kliva in 10 år i Docomos framtid. Vi såg kul ut… men ingen av oss blev väl dö-impad (se Joannas kroppshållning närmast kameran…, 

Idag besökte vi Soft Bank, en av de stora mobiloperatörerna. De överraskade genom att avslöja att de inte tror på rörlig bild i mobilen, det har hittills inte gått att ta betalt för. Vad de istället satsar på är läsning, e-reading, såväl i mobilen som via Kindle (som de ska lansera). Att läsa ex Manga på mobilen är vanligt och populärt, det snabbaste växande segmentet inom mobiltelefoni. Det var kul att se en Manga presenterad såväl i iPhone (som de alla på mötet hade, vilket inte är vanligt här) som i Kindle. Se bilderna. Måste säga att jag tycker iPhone-upplevelsen är större. Men jag tror att Kindle skulle komma bättre till sin rätt när den inte ska presentera svart-vit serieteckning. Dessutom låg inte bilden ute i marginalen vilket jag tror tog bort en del av upplevelsen.

Deras tjänsteutveckling inom mobilen sker mycket genom samarbeten med andra branscher. Företagen kontaktar oftast dem. Ingen från de japanska dagstidningarna har kontaktat dem än.
.

idag har ungdomarna genomfört fokusgrupper på gatorna. Vi genomförde fyra stycken. Dessa täcker tjejer och killar mellan 16-26, från Tokyo och Osaka, överklass och arbetarklass. Slutligen även fotomodeller som kallar sig ”Bloggsisters”. Sammanfattningarna som ungdomarna kommer göra läggs upp på Framtidsbloggen, där även deras twitterflöden ligger hela tiden.

Min egen reflektion är att man nog ska vara försiktig både med slutsatserna av våra fokusgrupper, men även att översätta japansk mediekonsumtion med svensk. Det finns många kulturella skillnader som jag tror ha avgörande betydelse. Bland annat att japanska ungdomar inte får läsa om politik/samhälle alls i skolan. På frågan om de diskuterade valet som hölls i augusti så skrattade de bara och skakade på huvudet. Kopplingen demokrati, granskande journalistik, källkritik osv har alltså inte alls samma självklarhet som i Sverige. Mer slutsatser följer.

Nedan följer bilder från tre fokusgrupper. På en bild ser ni våra ungdomar tillsammans med ”Bloggsisters”.

Igår åt vi middag med en svensk bosatt i japan sedan många år. Kjell Fornander, f d korre för Aftonbladet.

Han beskrev japanska dagstidningar, i hans värld urusla. Det japanska pressklubbsystemet, uruselt och slutligen även journalistikens trovärdighet, likaså urusel.

Nu kändes det inte som att han var totalt teknikuppdaterad, men han skakade bara på huvudet åt att svenskar kommer till Japan för att lära av japanskt beteende. Mobiltelefonerna används inte för att förmedla nyheter var hans åsikt.  Idag ska ungdomarna genomföra fokusgrupper med japanska ungdomar. Ska bli intressant att se om de får en annan uppfattning.

Team-lab är en digital konsultbyrå (grundaren Inoko Toshiuyuki till höger på bild) som hjälpt en av Japans minsta rikstidning (av fem möjliga) att blir störst på nätet. Från ett tidningshus med väldigt nischade produkter som en affärstidning, en sporttidning, en familj osv skapade de en gemensam sajt Iza.

Iza har blivit störst av alla tidningssajter. Hemligheten är tre.

Den första är att de skapat en algoritm som gör att sajten Iza hamnar högst bland googles sökord utan att behöva betala till google för säkordsoptimering.

Den andra är att Team-lab undvek de omöjliga hierarkiska beslutsvägarna inom tidningshuset och genomförde förändringen av Iza utan att få högsta chefernas tillstånd. När de kunde visa på framgång gick de till de högre cheferna och fick acceptans.

Det tredje är att de var först med att inkorporera bloggar och läsarkommentarer. Men de har även gjort det neutralt från vem som innehållet i det redaktionella kommer. Varje nyhet har en färgmarkering. Gul för läsarmedverkan (blogg), grön för experter och blå för journalister. Den nyhet som får mest läsare hamnar högst. Idag när vi tittade var det bara en av topp 10 nyheterna som var skriven av en journalist… På frågan vad journalisterna tyckte svarade de att först villde de döda Team lab, men snart lärde de sig uppskatta all feed-back de får från läsarna.

Ungdomarna frågade vilka som skrev bloggar – de inga? Skratt, nej det är gubbar!

Nästa generation som är individuella och stilmedvetna är också upplevelseorienterade. Det kan illustreras på olika sätt. Genom att ”pimpa” sin mobil som många japaner gör.

Men också genom att bygga varumärken. KDDI (pricktemat) och Sony har båda ingått partnerskap med unga lovande konstnärer som får skapa egna utseenden och tilläggstjänster för konsumenterna. Ett vanligt knep, svenska Absolut har ju gjort detsamma. Frågan är när vi ser de första tidningarna leka med sina former på dett sådant sätt?

Att ha en mobil i Japan är lätt, om man är Japan. På bifogade bilder kan man se två olika laddningsstationer om batteriet tar slut. Den ena är som ett förvaringsfack där man lägger in sin mobil och ansluter till elnätet. (Ett stort antal laddare finns tillgängliga.) Sedn kan man gå och fika, shoppa, annat medan laddning pågår. praktiskt. Den andra varianten är för kortare uppladdingar där man står kvar och vaktar sin mobil. Allt gratis förstås.