2008-02-04 Premiär för Annas blogg

20 02 2008

Andra dagen på nya jobbet. Alla som nyligen bytt jobb kan säkert föreställa sig att mina tankar just nu befinner sig ganska långt ifrån de frågor som är viktiga för mediebranschen och som var skälet till att jag tackade ja till jobbet i maj 2007. Jag har ägnat dagen åt att försöka bli kompis med en PC efter tio år i Mac-miljö. Det är inte lätt. Mitt skrivbord är för stort och otympligt och skrivbordsstolen passar inte i höjd. Livet är fyllt av trivialiteter att hantera. Samtidigt ska jag försöka lära känna alla mina medarbetare, hinna planera inför morgondagens styrelsemöte och svara i telefonen. Kortsiktiga beslut dagarna i ända, men ett behov av strategiska och långsiktiga beslut samtidigt. Min vardag är med andra ord egentligen som allas, inklusive medlemmarnas. Skillnaden är att medlemmarna i TU fattar dagligen beslut om publiceringar som har stor betydelse för enskilda personer och kan ha stor betydelse för omvärlden. Hur ska de med andra ord kunna fatta beslut i det korta perspektivet samtidigt som de håller en publicistisk riktning? Den utmaningen har jag inte någon praktisk erfarenhet av, men jag har som läsare och som omskriven person ofta reflekterat över den.

Medier har en enorm makt. Medier ska ha en enorm makt för att kunna agera som den tredje statsmakten. Men med makt följer ansvar och krav på självreflektion. Jag har offentligt uttryckt min skepsis mot ett slentrianmässigt insläpp av läsarkommentarer. Eftersom jag själv vid 34 års ålder blev tilltalad ”klimakteriekossa” av en anonym läsare är det kanske inte så konstigt att jag har åsikter. Åsikterna handlar inte bara om vad jag tycker om läsarens kunskaper inom biologi utan även om en chefredaktörs beslut att låta en sådan läsarkommentar stå kvar. Nu är det där nio år sedan och de allra flesta tidningar har hittat system för att hantera läsarnas inspel. Förvånansvärt nog händer det fortfarande att nivån på kommentarerna i mina ögon är oacceptabelt låg. I höstas kallades jag teknikfientlig häxa när jag tog upp problemet. Att som redaktör tillåta den typen av kommentarer avspeglar sig såväl på tidningens varumärke men tyvärr också, tror jag, på medier i stort. Det handlar om trovärdighet och att förtjäna respekt.

Hög trovärdighet får man, tror jag, om man vågar diskutera makten offentligt. Läsare och lagstiftare måste kunna förstå ett publicistiskt beslut och svårigheterna när man fattar beslut. Tidningsutgivarna ska vara representant för ägare och publicister och ska våga ta en svår debatt om nyttan med en oberoende mediemakt, men också debatten om ansvar och konsekvenser av utgivningsbeslut. Jag har tyckt att utgivarna är för tysta i den debatten, som snarare har förts av enstaka journalister. Så borde det inte vara eftersom utgivarna är de som har det slutliga ansvaret. Här kommer vi bli mer aktiva. Debatten kan föras i anslutning till min blogg. Men jag lever som jag lär, bara den som vågar stå för sin åsikt med namn kommer publiceras och först efter att en redaktör granskat innehållet.

Bloggen kommer jag skriva när jag tycker det finns något att skriva om. Antagligen snart igen.


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: