Riksdagsfrukost med Kalle Jungkvist

14 10 2009

Vi sitter i riksdagen och berättar för sexton folkvalda om hur det är att vara utgivare på webben. Med är Kalle Jungkvist, för att berätta om hur det är i verkligheten. Per Hultengård inleder dock med att berätta för den lagstiftande församlingen om hur rättsläget ser ut, det väcker allmän munterhet men är uppenbarligen på sin plats. Uppmärksamheten är stor.

Kalle beskriver Aftonbladets insteg i världen av läsarkommentarer. Detta startade efter terrorattacken i NYC då Guillou i Aftonbladet raljerade över att Sverige skulle ha en tyst minut. Guillous inlägg väckte en enorm reaktion, 3000 inlägg på en timme. På aftonbladet.se skapades sedan ca 200 olika diskussionsgrupper om allt från bilar till ”Finns Gud” (den senare Aftonbladets mest långlivade forum). Kalle valde att förhandsmoderera de ca 5000 kommentarerna om dagen (genom ca 40 reportrar), och när ett fåtal inlägg slank igenom med rasistisk innebörd blev Kalle fälld för hets mot folkgrupp, vilket innebar att de flesta svenska tidningarna stängde ner sina kommentarsfält.

Så kom Tsunamin. Aftonbladet fick tips från läsare långt innan Persson och andra förstod att ta del av nyhetsinnehåll. Nyhetsinnehållet skapades av läsarna själva. Kvällstidningarna startade efterlyst-sajter. Efter det stod det klart att det var omöjligt att inte längre ha öppet för läsarkommentarer men också hur viktiga läsarna är för en tidnings innehåll.

Efter det har explosionen skett. Med alla nya krav och nya maktförhållanden. Där tidningarna tidigare har haft makten till tolkningsföreträde, med kritik från TV-soffor och kultursidor mot ansvarig utgivare, har makten nu förskjutits till läsarna som riktar sig direkt till reportern. Det förutsätter att alla på en tidning orkar ha en nära relation till sina medborgare och läsare.

Läsarkommentarerna innebär en hel del skit, men grunden är något mycket gott. Kanske något som gjort skillnaden mellan status för svenska och amerikanska tidningsmarknaderna. I USA har många tidningar inte interagerat med sina läsare. I kombination med bristen på en heltäckande distribution så förlorar tidningstitlarna relation  och lojalitet med sina läsare. 

Tonen i läsarkommentarerna är ju, som vi alla vet, inte så rolig. På Aftonbladet bygger de nu en community där de som lägger upp namn och bild där hamnar överst i kommentarerna. Och på frågan om varför Aftonbladet inte publicerar namn trots att man ofta kan få reda på det på nätet är Kalles svar; Vi har vår egen etik och måste bestämma oss för när vi anser att vi ska publicera. Vi måste stå emot opinionen och fatta våra egna beslut.


Åtgärder

Information

One response

24 10 2009
Dennis Nilsson

Läsarkommentarerna är det bästa som hänt pressen, sedan boktryckarkonsten blev verklighet. Läsarkommentatörerna är oftast mycket mer kunniga och insiktsfulla än den individ som har skrivit/översatt artikeln.

Som journalist har man att acceptera detta eller så skall man byta yrke.

Jag börjar oftast att läsa läsarkommentarerna innan artikeln, för att veta ifall den är värd min tid. Bra är också de länktips som många kommentatörer anger.

För oss med olika specialintressen har det också dykt upp olika special-webb-siter som Universe Today och Daily Galaxy. Dessa är annonsfinansierade och har skapat arbetstillfällen för ett antal framåt journalister. De som kommentarer där arbetar oftast inom det området, och kan ge direkta svar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: