Glädjande med Ohlssons framgång

2 02 2010

Birgitta Ohlsson har valt till EU-minister. Visserligen av en motsträvig ordförande Björklund, men ändå.

Glädjande – varför då?

För att hon vågade protestera mot FRA-lagarna.

För att hon öppet vågar stå för att hon är feminist, vilket inte ens jämställdhetsminister Nyamko Sabuni gör.

För att hon är kvinna.

Modiga kvinnors framgångar är alltid glädjande helt enkelt.


Åtgärder

Information

3 responses

3 02 2010
Barbro Trum

Håller med!

18 02 2010
Sanningssägaren

Ingen folkpartist klår Birgitta Ohlsson, denna underbart liberala kvinna som redan 2001 ville avskaffa Sverige. Javisst, vad ska vi med nationalstater till? Jag vill också se en värld bestående av resande världsmedborgare, där alla människor är goda, inga startar krig, män och kvinnor har samma rättigheter, total religionsfrihet råder, homosexuella vågar vara sig själva och knarksmugglingen har försvunnit. När inga gränser finns så behöver man ju inte smuggla knark – att ingen har tänkt på det förut. Nu har kanske inte alla råd att resa lika mycket som välavlönade EU-parlamentariker, men visst är det en fin tanke.
Och vad är det som säger att det inte skulle fungera? Bara under de senaste decennierna har vi sett utmärkta exempel på hur folk, även med olika hudfärg, har löst problem tillsammans: tutsier och hutuer, shia- och sunnimuslimer, singaleser och tamiler. I Europa blev Jugoslavien äntligen ett enat land efter separatisten Titos död, vilket blev slutet för de grymma krig som rått i området under många år.
Tyvärr lär fotbollsälskare och andra anhängare av lagsporter bli besvikna eftersom OS, VM och EM i samtliga lagsporter får stryka på foten, men lite svinn får vi räkna med i Gittans dröm om världsstaten.
Nu är dock Birgitta Ohlsson lite purken eftersom hon fått kritik för att hon kanske satsar mer på karriären i stället för att ta hand om sitt barn. Det känns djupt orättvist för hon skulle aldrig själv, som sann liberal, drömma om att lagstifta om hur andra föräldrar skulle ta hand om sina barn. Och oavsett om en kvinna väljer att stanna hemma med sitt barn eller ej så har hon Birgittas fulla stöd.

18 02 2010
Fru Fökk

Glad över en förrädare! Usch bort bort

Avskaffa Sverige!
Magnus Simonsson, 2001-06-06 09:37

FoBo-artikel i Expressen
——————————————————-

Avskaffa Sverige!

Blågula fanor, rojalistiskt fjäskeri och fosterländsk glädjeyra. I dag på den svenska nationaldagen förväntas vi som goda medborgare att uppmärksamma vår nation.
De mest entusiastiska vallfärdar till hembygdsgårdar, sjunger nationalsången och firar som om det vore en nära släkting som fyllde 50. Men vad firas egentligen? Demokrati och öppenhet som präglar denna del av världen?
Ingalunda. Snarare ser vi en automatpatriotism och konservativt vurmande av nationalstaten. Trots att slumpen avgör var en människa föds, att nationalstaten sällan är den perfekta beslutsnivån och att världen blir mer globaliserad håller mänskligheten krampaktigt fast i nationen.
Fenomenet har avigsidor. ”Nationalism är en barnsjukdomen, mänsklighetens mässling”, yttrade Albert Einstein 1924. Einstein var övertygad världsfederalist, en idé från antiken som förklarar att människor är medlemmar av en universell gemenskap.

Det är dags för oss som kallar oss för världsmedborgare att damma av världsfederalismen som vision för en mer rättfärdig värld genom att sträva efter en global union med federalistiskt statsskick. Varje land ska avstå delar av sin nationella suveränitet. Genom en global rättsordning kan mellanfolkliga konflikter lösas fredligt. En världslag ska stiftas av ett demokratiskt valt världsparlament och hävdas genom världspolis.
Fredstanken är central inom världsfederalismen likaså tron på internationell rätt och vårt gemensamma ansvar för att mänskliga rättigheter tillgodoses överallt.
Albert Einsteins liknelse mellan nationalism och barnsjukdomar är träffande. De är bägge svåra att kurera. Vi kan vara oense om vilka medel som ska användas i kampen. Men vi vet att i bägge fallen väntar något friskare i slutändan. Världsfederation är inte en utopi – utan ett mål för praktisk politik. Kanske är jag en naiv världsförbättrare. Men den politiker som inte vågar tro på visioner, så även avlägsna sådana borde istället syssla med rörmokeri.

Birgitta Ohlsson,
förbundsordförande Liberala Ungdomsförbundet (LUF)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: