Yttrandefriheten behöver bråkstakar!

17 05 2010

I helgen drabbades jag av insikten att Lars Vilks inte fått den uppbackning han förtjänar. Provokatören har lyckats provocera även mig i sin utspel om rondellhundar så att jag först tyckte han var effektsökare. Ska man provocera kända religiösa dogmer eller ska man tyst respektera dem och tycka att ”måste man verkligen häda något som för dem är viktigt”?

I Vilks-fallet handlar det om det islamska att återge Mohammed. Det är en viktig princip för dem och måste man verkligen provocera den? Ja så har jag tänkt. Ända till dess att Vilks orkat provocera den så långt att bristen på yttrandefriheten blivit uppenbar. Att Vilks mötts av hot, mordförsök och våld visar att det inte råder yttrandefrihet ens i vårt annars så trygga Sverige.

Jag har insett att fler än jag vaknat efter Uppsala-våldet. Nu kan man läsa stöd för Vilks i de flesta morgontidningar. Ex Heidi Avelan skriver i Sydsvenskan idag om bristen på höjda röster. TU var en av de som kritiserades, med all rätt.

Bråkstakar krävs för att visa att det största hotet mot yttrandefriheten är vår tro att den inte är hotad. Vilks ska ha heder och uppbackning för att han orkar vara en bråkstake!


Åtgärder

Information

One response

18 05 2010
Leif E Ström

Det nämns om en ”brist på höjda röster” i ditt inlägg angående våldet mot Lars Vilks. Helt riktigt. Du nämner även att vårt ”trygga samhälle” förundras över dettta specifika skeende. Anna du måste ha ett enastående förhållningssätt till pressens rapportering angående den faktiska brottsligheten i Sverige. Vi har för närvarande en accelererande mördarkultur i vårt land, statistiken till trots. Enligt BRÅ så utförs dessa dåd till 80-90% av idivider med psykiska störningar. Vilken gruppering är du mest rädd för? Den instans som kan minska yttradefriheten via klausuler eller de som våldför sig på de som utövar yttrandets frihet. Om svaret är det senare alternativet, så är du som TU:s VD, den rätte att få vardagens vedermödor kanaliserade på en mer resultatbaserad och aktualiserad basis. Som grund för mitt påpekande ligger pressens bevakning av Sveriges engagemang i Afghanistan. Om vi skickar soldater till en krigszon får vi nog räkna med en och annan förlust av ett svenskt människoliv. Det är den tragiska effekten då länder sträcker efter vapen i stället för att lösa konflikten vid bordet. Denna elementära utgång mellan stridande har föranlett en tidigare stor partipolitisk debatt hemma, uppbackad av svensk media. I alldeles omedelbar närhet och med liten eller ingen uppmärksamhet ifrån samma grupper, dödas varje vecka en civil svensk på öppen gata eller i hemmet. Ingen statsmakt har skickat ut de inblandade med uppdrag att använda vapen mot varandra. Denna eskalering syns vara av sekundär betydelse, men vid en analys där ditt definitiva ställningstagande för Lars Vilks tagit c:a 3 år, så blir slutsatsen att man inte kan förvänta sig någon omedelbar förändring av vårt ”Trygga Samhälle”. Jag bävar för de journalistiska bedömningarna utifall konstnären ifråga, skulle råka ut för något ”ytterligare värre”. Har givetvis bortsett ifrån kvällspressens rapportering med snaskiga reportage angående ”den nya mördarkulturen”, då jag lämnat ovanstående kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: