Samarbeten med PS är möjligheten

23 02 2011

Igår var det Public Service-dagen. Det har idag skrivit mycket i både DN och Di, ingen av dem har det dock på nätet.

Mycket handlar om finansieringen, vilket Eva Hamilton skrev om på DNdebatt igår (lämpligt nog). Frågan hänger samman med Lena Liljeroth Adelsohns tydliga budskap att hon tycker PS-bolagens uppdrag inte är att konkurrera med andra kanaler utan att producera innehåll som ingen annan gör.

Det låter ju enkelt och på många sätt självklart. Samtidigt finns det många svårigheter, vilket också framförs i debatten. Hur ska man bestämma var gränsen går för vad som ligger inom och utom uppdraget? Hur ska man motivera att medborgarna ska betala för ett innehåll som de inte anser angeläget, kanske aldrig ens konsumerar? Vad skulle det betyda om Anders Borg hade PS-budgeten i sina händer (han är ju inte direkt känd för sitt medieengagemang)? Vill man verkligen jämställa PS-bolagens uppdrag med ex järnvägsnätet, vems intressen ska finansen prioritera?

PS-dagen avslutades med ett, för dagspressens del, positivt sätt. Alla PS-chefer framhöll snarare likheter med dagstidningarna än olikheter. Att det som förenar oss är det demokratiska uppdraget. Tidningarna möter stora utmaningar med digitaliseringen, det är nog tyvärr ingen osannolik utveckling att vi kommer se färre tidningstitlar  i framtiden. De som är kvar har ett stort ansvar vid sidan av PS-bolagen att uppfylla sitt uppdrag som granskande makt. Då vore det förödande att försvaga PS-bolagens ställning för medborgarna.

Jag tror man ska vara försiktig i att inskränka PS-bolagens uppdrag i allmänhetens tjänst. Gårdagens avslutning med PS-chefernas öppning för samarbeten med ”konkurrenter” snarare än konkurrens visar att de ser sin roll i åsiktsmångfalden. Vi (inklusive jag själv) kan sluta ordhuggandet och istället koncentrera oss på att kanske bli bättre tillsammans. Välkommet och en spännande utveckling.





Mod och envishet

18 02 2011

Jag gillar Douglas Roos. Visserligen driver han en nyhetssajt som inte är medlem i TU, Nyheter24, men han är också en entreprenör och affärsman.

När han vågar gå ut och ta ställning för kvotering så finns chansen att folk läser vad han har att säga. Och att han blir publicerad, i detta fall på svt.se (i allmänhetens tjänst), eftersom det är så ovanligt att en framgångsrik man tar aktiv ställning.

Så läs hans debattinlägg. Han och jag är lika envisa. Men det är modigare av honom att ta strid.





Ärligt intresserad eller hyckleri?

16 02 2011

Antagligen är jag en representant för ett gammaldags, elitistiskt och trångsynt sätt att se på medborgarkommentarer.

I Nöjesguiden häcklas en som jag. Jag tycker att ett stort antal kommentarer är både korkade och ointressanta, vid sidan av att de inte sällan är rasistiska, ärekränkande eller stötande.

Jag vet att man ska tycka att Ring P1 är bra. Jag tycker sällan det. Råkar jag lyssna så blir jag ofta förbannad och frustrerad. Det betyder inte att jag vill att programmet inte ska få finnas, men jag behöver väl inte låtsas att jag gillar det?

Precis som när jag läser vissa läsarkommentarer. Jag tycker man ska ha öppet för läsarkommentarer. Men jag förstår att utgivare tar bort kommentarer som är av karaktären rasism, stötande eller ärekränkande. Jag menar nog att de t o m har en skyldighet att göra det ibland.

Och frågan är. När de som hyllar Ring P1, eller som i Nöjesguiden, samtidigt ger uttryck för sitt eget förakt,  är de verkligen så öppna?

Det om något är ett uttryck för elitism tycker jag. Eller hyckleri. Man lyssnar och läser väl för att man är intresserad, inte för att samtidigt konstatera att medborgarna som bidrar är puckade?

 





Medieetiskt system med eller utan SR?

14 02 2011

I lördags debatterade jag och Mats Svegfors ett utvidgat pressetiskt system, till ett medieetiskt. Passande nog i Medierna, P1.

Vi har olika uppfattning jag och Mats i denna fråga.

Mats tycker att vi dagstidningar (TU) borde prioritera andra frågor än de etiska, (se kommentar på Medievärlden).

Mats menar även att PS-bolagen är formellt förhindrade att underkasta sig annan granskning än den som är reglerad i lag.

Slutligen tycker han att rådande system där granskningsnämnden granskar PS-bolagen, TV4 och den kommersiella radion för saklighet (alla) och opartiskhet (PS) medan PO/PON granskar tryckta publiceringars eventuella publiceringsskada, är bra och oproblematisk.

Vi på TU håller inte med någon av punkterna.

Fråga ett är enkel. TU bestämmer sin egen dagordning och menar att etiken aldrig kan bli nedprioriterad för det skulle skada tidningarnas trovärdighet.

Fråga två är relativt enkel. Vi har tagit reda på att PS-bolagen kan underkasta sig vilken granskning de vill bara de inte frånsäger sig den lagreglerade granskningen. (Vem som har rätt i denna  fråga torde vara en lätt nöt att knäcka.)

Den sista punkten är dock lite mer problematisk. Ska man tro att allmänheten faktiskt inte bryr sig om att publiceringsskada bara granskas i den tryckta pressen, när Granskningsnämnden ändå finns?

Fallet med TV4 nya maffiaserie ställer frågan på sin spets. En anhörig menar att publiceringen av avsnittet fick en 21-åring att begå självmord. Huruvida det stämmer eller inte vet vi inte, men för både TV4 och den anhörige är det naturligtvis intressant att få publiceringen granskad.

Är det en publicerings som borde kunna granskas ur ett brett etiskt perspektiv eller ska granskningsnämnden bara granska den ur ett sakligt perspektiv? (Och om den bara hade publicerats på TV4s webb, då faller det över huvutaget inte under Granskningsnämndens uppdrag. Är det tillfredsställande?)

I DN samma dag som jag och Mats pratade i Medierna, lördag 12/2, där Mats hävdar att allmänheten inte har ett problem att förstå vad som publicerats var och vilken instans man kan vända sig till, sammanfattade ledarskribenten Lisa Bjurwald TV4s dilemma med att ”Bra TV ” gått före pressetik. TV och pressetik?

När inte ens DNs ledarskribent bryr sig om att skilja på pressetik och annan medieetik (för jag är övertygad om att hon behärskar skillnaderna) så kan man fråga sig varför allmänheten skulle göra det. Och frågan är om de har (eller borde ha) kunskapen att göra det? Och frågan är OM denna potentiella okunskap eller ointresse hos allmänheten skadar mediernas trovärdighet?

Om man inte tror trovärdigheten skadas kan man fråga sig varför medierna bryr sig om etik alls? Och då har Mats Svegfors rätt, TU borde i så fall byta dagordning. Och då är vi ändå tillbaka på fråga ett, vi tror inte etiken någonsin kan nedprioriteras. Vi måste alltså arbeta för ett medieetiskt system utan SR. Det är synd.

 





Meg12

11 02 2011

Tillsammans med Bokmässan har bla vi på TU initierat en Mediemässa. Meg12 heter den (meg.se under konstruktion)

Idag hade vi första mötet i Stockholm för att lyssna vilka som vill vara med eller vill ge input till innehåll.

På plats var Google, SVT, Sveriges Tidskrifter, Natur o Kultur, Berghs School of Communication, Komm! och Bambuser. Vissa blev snökaosförindrade…

Inspirerande möte! Målet med mässan ska vara att samla mediebranschen runt innovationstemat. Att visa vår omvärld alla nya möjligheter och vilken betydelse mediebranschen har, ur både innehållsperspektiv och för näringslivet. Vi utgör samlat en betydelsefull andel av Sveriges BNP. Vi måste visa det.





Dubbla tungor

10 02 2011

Det är ju mycket Assange nu. Tyvärr inte ur ett positivt perspektiv, Wikileaks-frågan svärtas hur man än vänder och vrider på saken.

Att både Assange och Jonathan Wahlström själva skyr offentligheten gör att hela filterfunktionen känns obehaglig. Vad är de rädda för? Och varför kan de inte den svenska offentlighetsprincipen? Har de hört talas om att leva som du lär?





Styrelsemöte med spännande diskussioner

7 02 2011

Idag hade vi styrelsemöte och diskuterade framtiden.

Jag måste säga att det är kul att sitta med när publicister uttrycker sig. Det är genomtänkt (jo – alla verkade ha läst igenom materialet) och välformulerat.

Mediebranschens framtid är ju inte solklar. Det handlar om etikfrågor, publicistik och utmaningar med ny svensk och europeisk lagstiftning. Vi diskuterade framför allt frågan om en bredare utgivarorganisation. En som inte gör skillnad på kanalval utan snarare handlar om utgivarskap i en vidare bemärkelse.

Glädjande nog valde styrelsen att med stor enighet uttala stödet för en idé där alla publicister jobbar närmare varandra i branschfrågor, inte minst inom ett medieetiskt system snarare än ett pressetiskt. Var vi landar är alldeles för tidigt att uttala sig om, men ambitionen är tydlig. Vi får se hur långt det bär oss.