Folkets röst sista dagen

På vår Mediemaktsdag utsågs Stefan Stern, biträdande partisekreterare och chefsstrateg för Socialdemokratiska partiet, till Årets Mediemakthavare i Almedalen 2008.

En jury bestående av Lars Adaktusson, programledare på TV8, Kerstin Brunnberg, VD för Sveriges Radio, Cecilia Wassaether, VD Greatness, Karin Lindvall, projektledare för Almedalsveckan och Arne Modig, chef för opinionsmätningar på Synovate, nominerade sina kandidater på grundval av följande kriterier:

• Ska märkbart ha påverkat samtalet
• Ska tydligt ha satt agendan för andra
• Skapat effekter i media
  

De nominerade blev, förutom Stefan Stern: Fryshuset, Svenska Kyrkan, Martin Ådahl (tankesmedjan FORES) och Almedalsbloggen.se.

Närvarande publik på plats röstade fram Stefan Stern som vinnare. En miljöpartist kom fram efteråt och gratulerade till ett bra evenemang - nästa år ville hon nog se Mp som vinnare…

Med detta sista arrangemang tar jag semester. Så gör även min blogg. Åter i mitten av augusti.

Demokratiråd?

SNS presenterade idag en rapport med titeln “Media - folkets röst?”. Fokus är att studera användandet av opinionsundersökningar för att undersöka folkets röst.

Demokratirådet bestod av 9 män, presenterade sittandes i en lång rad i skinnfotöljer.

Folket? Absolut inte!

Skandal? Kanske inte, det är det för vanligt för. Men pinsamt för SNS! 

Opinionsundersökningarnas vara eller inte vara? Kontentan blev nog; Om man betalar tillräckligt med pengar till ett bra undersökningsinstitut och om media upprättar checklistor på hur man ska hantera undersökningar så kan de verkligen vara folkets röst. 

Vi själva arrangerade vår andra debatt; “Vem har makten över ordet?”. Drygt 150 personer kom. Bland dem makthavare och allmänhet. Jag var nöjd, Almedalsbloggen mindre nöjd. Erika där menar att jag inte har koll som tror att allmänheten är i Almedalen. Hon menade att de 40 hon såg var journalister och bloggare (vilket för hennes egen del sammanfaller). Det har hon faktiskt helt fel i, och de var på plats. De var de 110 personerna hon inte kunde räkna till. De påstod att de var nöjda.

I morgon delar vi ut priset till Almedalens Mediemäktigaste. Mediemäktigast är den/det/de som påverkat mediebilden för allmänheten. Och hos oss är det allmänheten som väljer. Kan till och med bli Almedalsbloggen!

Bra om FRA

Dagens Almedal har varit spännande.

Morgonen inleddes med ett reflekterande seminarium, arrangerat av Westander Pubicitet och Påverkan, om “Vem behöver Almedalen”. Deltagande var bla Nyamko Sabuni, Demokratiminister, och Hedi Avellan, ledarskribent på Sydsvenskan. Det var ett bra seminarium med kloka reflektioner. Alla var överens om att det är bra med möten mellan makthavare där “vanligt folk” är välkomna. Utan gästlistor och utan inträdesavgift. 

Därefter började ett seminarium om “FRA - vad händer sedan?”. Ett snabbt agerande av FORES, forum för reform och entreprenörskap, (de bytte ut en tidigare bestämd programpunkt) gjorde att FORES fick chansen att etablera sig i den riktiga hetluften. Seminariet bestod av tio experter, och ett fullsmockat rum bestod även det av experter. Det var en mycket bra diskussion som leddes föredömligt. Den som imponerade mest var Anna Eriksson som startat www.stoppaFRAlagen.nu. En matematiker som kunde bemöta alla försök till argument om filtreringar, krypteringar och skydd. Hennes klara budskap var; Det är insamlingen som är problemet. Jag tyckte motståndarna förde en argumentation som klart visade att FRA måste arbetas om. Annie Johansson från C bemötte kritiken bra. Vilket inte är så konstigt, hon vill ju att att lagen ska kritiseras ner. Som någon sade, det blir en intressant politisk höst när tilläggspropositionen ska skrivas och tas!

Partiledartal, paneler av Resumé och utfrågning av Adaktusson avslutades med fest arrangerad av Almedalsbloggen. Snittålder 30 år. Morgondagens mediamakt är jag helt övertygad om. Den var uppblandad av nuvarande makt som Lambertz, Sabuni, Pagrotsky, Abrahamsson, Stig-Björn Ljungren. Alla vill vara med där framtiden skapas. Även jag…

När maktens boning tar över tankens makt

Igår var jag på mottagning hos biskopsparet Lennart och Gunilla Koskinen. Varje år under Almedalsveckan arrangerar de ett möte i sin trädgård för olika samhällsrepresentanter. Inbjudna är näringslivsrepresentanter, politiker, olika ideella organisationer och inte minst kyrkans folk. Koskinens tes är att när maktens boning blir för ensidig är det inte bra för det goda. Han vill att makterna ska mötas. 

I en demokrati är media tredje statsmakten. Tanken har av vissa definierats som den fjärde statsmakten. I den nya bloggvärlden har tankens makt blivit oerhört mycket mer inflytelserik.

Jag håller med Koskinen. Makten måste delas för att det ska vara sunt.

Ju mer statsmakterna interagerar desto mindre vanmakt! Kom och lyssna på vår debatt på torsdag om “Makten över ordet!”, ledd av Anders Ahlberg.

Media media media

Vad drar i Almedalen? Media! 

Igår hade vi fullt hus. Idag var det Public Service-utredningen som skulle debatteras. Jag var en i panelen av i övrigt Eva Hamilton, Kerstin Brunnberg  och Alliansens Medieråd. Lokalen var sprängfylld, trots en intetsägande utredning. Intetsägande därför att det mesta man kan läsa ut från den är att Alliansen har samma bild av vad man vill med Public Service. Så varför utreda, utreda och utreda.

Tre viktiga frågor besvarar utredningen inte;

Hur ska man mäta att Public Service levererar enligt sitt uppdrag? (Är tittar/lyssnarsiffror verkligen rätt måttstock?)

Hur ska Public Service finansieras? (moms/inte moms är bara en fråga, finansiering av programverksamhet som sker genom externa aktörer borde utredas vidare!)

Hur ska Public Service konkurrera med andra medier i nya medier? (Alltså de kommersiella aktörer som inte lever på stats-stöd.) Frågan utreds för fullt av Kommissionen men i panelen var det bara Helena Dyrssen som förstod mig när jag anser att det är en relevant fråga att vänta in svaret på.

Jag var också besökare på ett seminarium om sexistisk reklam. I panelen satt givetvis Viggo Cavling från Resumé och Pia Grahn-Brikell från Reklamförbundet. Självklart även en vänsterpartist, Kalle Larsson, som ville lagstifta. Salen sprängfylld (som vanligt när det handlar om sexistisk reklam). Birgitta Ohlsson, fp, var dock en föredömlig ordförande som banade väg för en gemensam förståelse om att sexistisk reklam visserligen inte är önskvärd men en komplex fråga och lagstiftning inte en självklar lösning.

Avslutningsvis var jag på Furillen. Inbjuden av Sparbankerna tillsammans med andra mediamänniskor och debattörer att prata om opinionsbildning i en föränderlig medievärld. Förutom en fantastisk middag i ett fantastiskt landskap blev det ett intressant samtal. Påminde mig om att vi lider brist på intressanta samtal där människor lyssnar på varandra även om de inte håller med varandra. Media är ett intressant samtalsämne. Almedalen ger utrymme för det, vilket (bara det) gör vistelsen här väl värd tid och pengar.

Stor uppslutning

I ett regnigt och, till att börja med, ganska tomt Almedalen hade vi vår första debatt i går.  En stor uppslutning (130 personer i en lokal för 70) lyssnade på Niklas Ekdal, Yrsa Stenius, Cecilia Bodström, Alex Voronov, Ida Gabrielsson och Fredrik Federley.

Debatten blev bra tycker jag. Lite snäll kanske (vilket en journalist från Almedalsbloggen kritiserar), men eftersom målgruppen var vanliga medborgare tycker jag det var rätt att lägga sig en på fundamental nivå. Vanliga medborgare får ju till skillnad från journalister sällan höra media resonera om sitt eget uppdrag.

Ida och Fredrik ställde relevanta frågor. Att Fredrik ens stod på scen var en bedrift. I salen stod hans säpo-vakt och han beskrev hur han raderat bort 38 000 mail från sin inbox efter ett par dagars utlandsresa. Hur blev det så? Att han måste löpa gatlopp för att han både ville debattera en fråga OCH följa partilinjen (vilket han har ett uppdrag att göra). Både ett medborgardrev och ett mediedrev. Han såg stukad ut. Känns som att han fått bära ett för stort ansvar för problematiken att det är partierna som är inröstade till regeringsmakt medan vissa personer är inkryssade att representera sitt parti.  Och att det uppenbarligen inte alltid går att förena.

Efter vår debatt gick jag på Lars Adaktusson intervjuar Jan Björklund. Man kan säga att Adaktusson var bättre än Björklund. Nästan lite för bra för sitt eget bästa, Björklund kunde ha fått mer utrymme att visa nya sidor av sig men det utrymme togs av Adaktusson och komikern Göran Gabrielsson. Resumébaren hamnade i kläm för Adaktusson, när vi kom dit efter 45 minuter var baren redan slut.

Kvällen avslutades i Domkyrkan. Birgitta Ohlsson, fp, lade ut texten om bland annat FRA. Hon beskrev att ett antal ledamöter hade enats om att rösta nej till lagen, men i sista stund var de bara ett fåtal som verkligen fortfarande vågade. Det slutade med, som alla känner till, att inte ens de vågade. Om hon skulle få chansen att rösta igen skulle hon rösta NEJ. Alliansen har verkligen ett internt jobb att göra för att reda ut FRA-lagen och göra den mindre integritetskränkande.

Vid en snabb visit på Donners som avslutning kunde jag konstatera att Almedalen inte var tomt på folk längre…

7,2 ton hö

Idag har vi hjälpt min granne at få in 7,2 ton hö i ladan innan regnet kommer. Känns bra. Nu kan jag åka upp till Almedalen och ägna mig åt bara tankeverksamhet. Den enda träning jag lär få under veckan kommer hänföra sig till allt snack jag kommer ägna mig åt.

Inte att förrakta det heller!

Reinfeldt och Wik har fel!

Fredrik Reinfeldt och Anders Wik har fortfarande inte förstått de grundläggande problemen med FRA. Så fd överdirektör och nuvarande statsminister de än är.

Det finns två grundläggande problem med FRA (som får konsekvenser för meddelarfriheten för svenska tidningar).

Det ena är att svenska företag och privatpersoner ofta ha sina servrar förlagda utomlands. Det gör att de omfattas av FRA, även om det inte är syftet.

Anders Wik har inte förstått det: Att spana på inrikestrafik, det vill säga kommunikation mellan två parter i Sverige, har inte funnits i FRA:s inriktning och jag är övertygad om att ingen uppdragsgivare skulle våga försöka ge oss en sådan inriktning. Skulle detta ändå hända så är jag säker på att FRA har tillräcklig kraft att säga nej. Det är ju också en fråga om självbevarelsedrift. Hela FRA:s framtida existens skulle riskeras.

Och inte heller Fredrik Reinfeldt: Men försvarsunderrättelsetjänst riktar sig inte mot enskilda individer, utan mot utrikes företeelser av mer diffus art inom ramen för vår säkerhetspolitik, säger Fredrik Reinfeldt. 

 

Det andra de inte heller inte verkar förstå är varför medborgarna är oroliga för den personliga integriteten. De utgår från regieringens, idag, goda (?) syften.

Wik: De system som FRA har och skall ha passar inte särskilt bra för en kommande svensk diktatur - om man nu tänker på sådana alternativ. FRA-systemet skulle vara felriktat och alldeles för trubbigt för att användas mot svenskar. Det finns andra elektroniska trafikövervakningssystem som passar diktaturer mycket bättre.

Trubbigt eller inte. Det är accepterat av svensk riksdag!  Anne Rambergs var inte nådig i sin kritik i SVT. 

Och precis som ledaren i SvD skriver så är det inte bara en fråga av en juridisk teknisk karaktär, det är en fråga om folkets förtroende. Jag tycker det är förvånande att regeringen Reinfeldt inte redan inför omröstningen den 19 juni anade vidden av folkets kritik. De hade mycket väl kunnat dra tillbaka lagförslaget på samma sätt som de gjorde, men återkommit efter sommaren med ett nytt förslag som anpassats mer efter den starka opinionen. Då hade de klarat den hetska debatten i media mycket bättre. Det är ju inte första gången Reinfeldt gjort en felbedömt mediestrategi, frågan är hur många fler mediestormar han klarar av?

Att det inte är försent att ändra sig är ju annars Thomas Bodström ett levande bevis på. Sent ska syndaren vakna, och motivet är nog snarare mediestrategi är partiövertygelse. Många har kritiserat honom för det. Men jag tycker det spelar underordnad roll, huvudsaken är att det blir rätt beslut till slut. 

Yttrandefrihet, åt två håll

I Piteå finns en kille på en mack som såg till att porren slängdes ut från tidsskriftshyllan. Jag fick frågan från en journalist hur vi på TU såg på det, var inte det att begränsa yttrandefriheten?

Yttrandefrihet är inte detsamma som att man måste distribuera allt som erbjuds! Det vore skillnad om det hade reglerats om förbud mot porr, men nu var det inte en reglering utan en opinionsyttring. Andra sidan av yttrandefrihetsmyntet är ju att vem som helst får ha åsikter om det som fritt yttras. 

En mängd åsikter kallas opinion. Opinionen i det här fallet visar att Pitekillen inte var ensam. Det ryktas nu om fler affärer som slänger ut porren. Yttrandefrihet med resultat kan man kalla det. 

Kom-ihåg-lista för sommaren

Vi får inte glömma:

Att fortsätta bevaka och driva motståndet mot FRA inför höstens riksdag. 

Att hålla ögonen på Telia som funderar på att lägga in bannern i SurfOpen igen!

Att få regeringen att avskaffa reklamskatten. I DN-artikeln skrev de om en översyn, men i SR utlovades faktiskt ett avskaffande. Kanske blir det en avskaffad reklamskatt inom två år!?