Ny blogg – http://annasernersfi.wordpress.com

Vi ses där!

Anna

Sista tycket

I drygt tre år har jag haft denna blogg. Jag har skrivit om mig själv att jag är en obotlig åsiktsmaskin. Det är sant, men det senaste året har jag lite tömt mig. Sedan jag vetat om att jag fått nytt jobb har jag ytterligare känt att tyckandet sinat.

Jag är kanske lite förvirrad just nu i vad jag tycker och i vilket ämne. Därför väljer jag att låta detta bli mitt sista inlägg på den här bloggen. Jag är kvar som VD på TU till september men kommer tycka på annat sätt under den tiden. Därefter kanske min efterträdare väljer att skriva egen blogg och jag kanske att starta ny. Vad vet man?

Det sista tycker kommer efter dagens DN och dagens Resumé. Båda har stora artiklar om Johan af Donner, den bedrägerifällde kommunikationsdirektören från Röda Korset.

Nu viks han ut i stora uppslag som den stackers mannen som med slokande hundögon undrar ”hur han blev som han blev”. En självreflekterande övning i två för honom viktiga tidningar.

Jag förstår faktiskt inte varför dessa tidningar ger honom detta utrymme. Han har inte förtjänat att offentligt bli tyckt synd om tycker jag. Han har åsamkat Röda Korset en enormt stor skada. Volontärer som hoppat av och mindre bidrag. Det finns de som gjort betydligt mildare saker som inte får utrymme att självreflekterat späka sig och få avlat.

Det är väl bra att han skäms. Det ska han göra. Och han får gärna lida i det tysta för mig!

Nytt och gammalt – både och tack!

Idag har vi besökt GOMTV, som bland annat är värdar för gamingtävlingen Starcraft Worldcup. De startade som alla digitala fenomen 1999 och fick fart på affärerna runt 2006-2007.

De har 90% räckvidd (påstår de) med sin spelkonsol (som konkurrerat ut Microsoft i Korea), de levererar artister och innehåll från andra mediebolag och de arrangerar speltävlingar, konserter och andra event. De borde kunna tjäna hur mycket pengar som helst om man jämför med nästa besök, det stora traditionella broadcastbolaget MBC som fortfarande pratar om PPV och VOD. De som har tillräckligt stort självförtroende att stämma sajter som tillåter fildelning och illegal nedladdning. ”Tvingar de sajterna att ingå avtal om upphovsrättsersättning, annars stämmer de”. Och stämmer gör de, varav 50% av dessa sajter ingått avtal för att slippa stämning.

Man önskar att dessa två fenomen kunde slå sig samman. Framtidstron och skaparglädjen med självförtroendet och företagsmuskler. Jag tycker faktiskt att GOMTV är på gränsen till dumma som låter andra mediebolag sända sitt material gratis genom en kanal som uppenbarligen har den räckvidd de vill åt. Att man kan ha en filosofi som säger att användaren ska kunna konsumera gratis för att skapa räckvidd, men att inte värdera ett annat företags muskler bättre? Ja ja, vad vet jag.

Avslutningsvis var vi på Koreas största dagstidning Chosun Ilbo. Ett gammelmedia, om man vill vara elak (vilket vissa vill). Hade 2,2 miljoner prenumeranter, tappat till 1,8. Har en snittläsare som är i 40-års åldern. Kämpar som vilken svensk tidning som helst om att hitta nya affärsintäkter. Publicerar veckomagasin, böcker, sänder TV och just fått tillstånd att gå must-carry i broadcast. Faktiskt arbetar de väldigt mycket som svenska tidningar och vi kan konstatera att vi tittar på varandra och vi letar alla efter sanningen om framtiden.

När jag frågar om OhMyNews (se blogginlägget igår) märker jag att det provocerar enormt. Chosun pekar på att de är oberoende (lever inte på statsbidrag à la presstödet so OhMyNews), att Chosun är Koreas största nyhetssajt och att OhMyNews kommer på…. vänta vi hittar dem inte förrän på 40e plats!

Man skulle därmed kunna stanna och säga att gammal inte tål nytt. Men så visar gammal att man är äldst. De dukar upp politisk redaktör, internationell redaktör och ett patos för demokratin så att man verkligen blir påmind om VARFÖR tidningarna har lyckats bygga en så fantastisk affär. För att man faktiskt har en kärna att bygga på.

OhMyNews är ett demokratiprojekt skrev jag igår. Det är Chosun också, bara 100 år äldre. De arbetar från olika perspektiv och med olika förutsättning. Men det ena utesluter verkligen inte det andra i angelägenhetsgrad. Det här är ändå en fantastisk bransch att arbeta i!

Samtid och framtid

Idag besökte vi OhMyNews, säkert känt för många.

OhMyNews är en tidning med 16.000 medborgarjournalister. De har faktiskt som mål att sänka tröskeln för vad som ska vara ”en journalist” (#journalistrollen har många åsikter i ämnet), vid sidan av att de vill bryta ned barriärerna mellan medierna och den cementererade struktur de tycker bygger medier.

Men de är också ett demokratiprojekt säger de, och gör de. Och framgångsrikt har de gjort det. 2006 pekades de ut av The Times till att vara en av årets personligheterna i ”YOU”. Grundidén för deras produkt är dels  deras medborgarjournalistik, men också dels deras satsningar på en förening mellan Nord- och Sydkoera. De har bl a arrangerat ett marathon i nordkoera, det första i sitt slag. Barriärerna mellan medierna verkar de dock inte brutit ned på sina första 10 år. Inga skrev om deras marathon och när jag frågar om deras nyheter plockas upp av andra medier fnittrar chefredaktören lite och säger att de skriver om boken som skriver om deras nyheter…

Om man går in på sajten ser man en ruta i högra hörnet, det är en rangordning över de artiklar som fått mest frivilliga donationer från läsarna. All-time-high fick en artikel om en cancersjuk; 17.000.000 WON (ca 75.000 SKR). Där insåg dock ledningen att läsarna trodde att pengarna gick till den cancersjuka patienten, och OhMyNews donerade då sina 40% av intäkten till patienten.

55 personer är anställda, de är reportrar och fotografer. De gör en nyhetsvärdering av alla artiklar som kommer in, och skriver en del eget. Allt värderas och läggs därefter upp. De når ca 5.000.000 unika besökare i veckan. 10% räckvidd av hela landet. Inte jättemycket, men de har tillräckligt lojala läsare (och tittare, på sajten ser man i vänster kolumn de direktsändningar, även de också från läsare) får att få frivilliga bidrag när servern gick ned efter en nyhetsintensiv dag.Annars lever de på annonsintäkter.

(Vill man kan man även se oss upplagda som ”nyhet”, en mindre angelägen sådan…)

Vad vill jag säga med detta? Jo, att för mig vad detta besök mer intressant än besöket efter i Framtidslabbet hos operatören T.um. Där fick vi leka avatarer, spela spel, låtsas att mobilen är plånboken och allt annat man kan fantisera om. OhMyNews är på riktigt, och bygger dessutom på en bärande publicistisk och demokratisk idé. Något fler kan göra, på olika sätt. Få gör det. Verkligheten kan man ta på, drömmar är verklighetsflykt.

Trött första inlägg

Idag anlände vi till Seoul och några stackars första föreläsare har mött 18 trötta svenskar.

Lite ha vi dock lyckats snappa upp. Inledningsvis fick vi lära oss en hel del om kulturella skillnaderna mellan västerlänningar och Koreaner. Koreaner är också extremt hierarkiska (vilket innebär att man aldrig är lika, det finns alltid en över- och en underordnad) och grupporienterade. Vi tillfrågades om vi kunde dela in vår grupp i en hierarki. 18 svenskar på olika chefsnivåer? Vi är nog inte ens intresserade. I Korea är det helt avgörande. Avgörande faktorer är ålder, titel, verksamhetsområde (efter kungen och akademin kommer bönder – de har ju något riktigt att erbjuda. Affärsmänniskor har bara slavar under sig…;)

Viktigast av allt, kanske, så bygger deras kultur på konfucianism.

Stabilitet är viktigt inom konfucianismen (som är en filosofi). Det skiljer vår kultur som präglas av utveckling. Detta ger också en syn på historien som koreaner kopierar och upprepar för att få harmoni och stabilitet, medan vi strävar efter att skapa nytt. Därav att koreaner inte anser att immaterialrätt eller copyright är något viktigt. Intressant. Är piratpartister därmed konfucianister?

Vi fick också höra Elles chefredaktör berätta om hur de binder samman sina annonskampanjer över olika kanaler. Bakom en bild i den redaktionella miljön läggs också ibland en länk till shop eller socialt chatrum, främst länkar till annonsörers produkter. Intressant här var att många av oss kände att man inte kommit så mycket längre här än vi gjort hemma. Tills vi insåg att vi pratar mest om det, de gör det. Att gå från ord till handling betyder (tydligen) stora investeringar, men de var mycket nöjda med utvecklingen av deras annonsörsrelationer. Även läsarrelationerna får man hoppas.

Slutligen hörde vi om olika digitala fenomen som visar att det vi i väst anser som störst, ex Google, återigen visar sig inte vara det i öst. Här växer dock FaceBook, till skillnad från Japan som ju har sin egen variant i Mixi (stavning?). I övrigt återkommer likartade fenomen inom den sociala medievärlden, olika varianter på twitter exempelvis.

Summa summarum. En bra start, men det ska bli skönt att sova.

Mot Digitala Seoul

Snart lyfter vi mot Soul på studieresa. 18 mediemänniskor följer med på TUs studieresa

Världens 8e största ekonomi och den mest uppkopplade. Vi ska träffa alla typer av mediebolag och vi ska försöka blogga om våra intryck löpande.

Må det finnas fri wifi överallt!

Hej Ola!

Idag börjar Olas Sigvardsson som PO. Man hör hur det skrattas i korridoren när personalen i kansliet ska lära känna honom. Det kommer att bli bra.

Det är bra. Det här med etik och moral är lätt att prata om men svårt att bemästra. Ola har lång erfarenhet av utgivarskap från DN och Corren. Han kommer ha nytta av den när nya dilemman dyker upp.

Jag tänkte på det i förra veckan när jag gick på fotograf Elisabeth Ohlson Wallins utställning ”Via Dolorosa” i S:t Jacobs kyrka i Stockholm.

Elisabeth har gjort sig känd för sina tolkningar av bibeln och hur Jesus tog på sig att bära människornas synder i förhållande till  exempelvis homosexualitet. I ”Via Dolorosa”-utställningen tydliggör hon mobbing och ungas utsatthet för just medmänniskans ondska. Det är en fantastiskt stark utställning, där bilbelns kända scener omtolkas till nätmobbing, övergivenhet och ignorans. Jag är verkligen ingen bibelexpert, men hela vår kultur lever på basen av dess moraliska fundament.

Det är lätt att vilja gott. Det är svårare att ha det goda levande i sina handlingar. Det blir man smärtsamt medveten om när man ser utställningen. Vi som predikar pressetik kan lätt gömma oss bakom ord, det är Ola som ska se till att vi lever upp till dem. Lycka till!

Alla behov av kunskap

Idag var jag på Hovet (kungliga alltså, kanske bäst att lägga till i dessa lagsporttider) och beskrev situationen för dagspressen.

Det handlar om att i takt med den tekniska utvecklingen skapas möjligheter för både tidningar och andra aktörer. #kkgate, #dngate, Wikileaks och andra exempel visar att gamla sanningar utmanas.

Hur man ska dra nytta av det överlät jag till dem själva att dra slutsatser om.

Back to normal – med och utan favoriter

De senaste dagarna har varit ganska turbulenta. Att jag i höst ska bli VD för Filminstitutet är det många som uppmärksammat.

Det ska verkligen bli spännande och utmanande. Jag har förstås redan blivit utmanad att berätta vilken som är min favoritfilm, och fått kritik för att jag duckat på den.

Jag är van som branschföreträdare att man vill att jag ska utse favoriter, vilket naturligtvis samtidigt innebär att man utser de som inte är ens favoriter. Därför försöker jag undvika det. Dessutom tycker jag det är en väldigt svår fråga. I varje givet tillstånd i livet, i varje känsla och i alla slumpars sammanhang hamnar man i att falla för favoriter. De är favoriter en stund, men ersätts av en ny vid nästa tillstånd, känsla eller slump. Att då bara nämna en titel utan att berätta VARFÖR just den favoriten just då blev favorit är svårt.

Dessutom är det så att vi som suttit ett antal timmar i en terapistol också vet hur mycket man avslöjar om sig själv när man nämner sina favoriter. Som jag som, trots min feminism, blev starkt berörd av både ”Breaking the Wawes” och ”The Black Swan”. Om kvinnor som måste dö för att de försöker få kontakt med sin kvinnlighet och sexualitet. OMG!

På TU är det ingen som bryr sig om det , vad jag vet. Vi återgår nu till normaltillståndet, så gott det går. Med alla våra onämnbara favoriter.

Oväntade möten

I slutet på förra veckan var vi med och arrangerade www.tillväxtdagarna.se

Arrangör är Swedbank med VD Michael Wolf tillsammans med Sparbankerna.

I evenemanget fanns representanter för ett näringsliv som sällan ser dagspressen som en del av deras verklighet (annat när de skriver ”fel”), som nu fick en annan bild. Där fanns även åtminstone tre ministrar, ett stort antal andra politiska tjänstemän, oppositionspolitiker, debattörer och andra organisationsföreträdare. Som Pontus Schultz uttryckte det, inte ett Almedalen light utan ett Almedalen tight.

Det är en enorm möjlighet för TU att få vara med. Och för mig som person en förmån att få prata med smarta människor från alla politiska håll. Så många oväntade möte och samtal som alla har något att tillföra.

Längtar till Almedalen nu!