Idag har vi träffat Barbro Osher, en mycket sympatisk och generös person. Vi knöt därmed ihop vårt möte igår med Mark D. Johnson (förövrigt syssling till Tomas Brunegård) som fått en utmärkelse av Osher för sitt arbete i att engagera sig i Sverige. Mark, också en synnerligen sympatisk person, arbetar nu med projekt hur kultur kan överbrygga integrationsproblematik. Detta sammanfaller i sin tur med vår idé om Almedalsseminarium om integration och vem som ska ha rätt att komma till tals. Vi får se hur och om Sverige/San Francisco kan samarbeta i något projekt. Barbro Osher kunde också berätta att grundaren av det ideella journalistprojektet Bay Area News Project, Warren Hellman är en mycket filantropisk miljardär som hon trodde skulle säkerställa projektets överlevnad eftersom han menar att en stad utan en tidning förlorar sitt kitt och sammanhang.
Över till andra innovationer. Vi besökte David Nordfors, Innovation Journalism vid Stanford. Många känner till hans program som handlar om hur journalistik kan bidra till näringslivet. Programmet utvecklar journalister att genom bra bevakning, vilket ibland kräver nischad kompetens samt nätverk och samarbete med läsarna, kunna identifiera nästa framgångsrika innovation. Om ex finansbranschen kunde få den journalistiska produkten kunde de veta hur att värdera företagens nyheter osv osv. Planer föddes om samarbete med oss på TU.
Avslutningsvis träffade vi Sarah Gaeta på Plastic Logic, som presenterat sitt första e-papper ”QUE” i Las Vegas härom veckan. Läsplattan, som synes nedan, har givetvis utvecklats sedan Plastic Logic presenterade prototyper för TU ca två-tre år sedan. Men. Den känns långsam, bilderna är kass, den är dyr (700 dollar) och de tror inte på färgskärm förrän 2012. Jämför man med Bonniers vision Mag+ så är skillnaden milsvidd. Även om Mag+ inte finns så är inte heller QUE tillgänglig utanför USA. En internationell lansering finns inte heller i planerna ännu. Jag tror att QUE kommer var förbisprungen när den är redo för europalansering!

Senaste kommentarer