Igår var Katarina Graffman här och berättade om sina studier om ungas medievanor. Katarina har haft uppdrag för TU i samband med vårt projekt ”Unga vuxna”.
Denna nya, genomforskade generation, födda på 90-talet. Undrar om någon generation har upplevts som ett sådant hot mot rådande strukturer som dessa, idag, 10-18-åringar?
Men inte minst medievärlden är ju intresserade av att veta hur de ska fortsätta vara attraktiva för unga som själva ser sig som konstanta medieproducenter (snarare än konsumenter) och som tycker att ”bläddra” i en tidning å ena sidan är ”mysigt och bra för jag får veta saker som jag inte visste om” och å andra sidan ”jobbigt för jag hittar inte det jag vill ha och det blir så mycket papper”. Medier för denna generation är inte innehållet på en nyhetssajt utan allt som produceras och skickas till varandra, chat, sms, twitter osv (bara e-post är förlegat).
I denna kontext kan risken vara stor att medierna försöker tala deras språk, vrider sig så mycket att de förlorar hela sin egna själ. Jag tror inte på det. Och den som för länge sedan passerat 18-års strecket vet också risken med att tro att man kan lära sig hur ”de” är och kommuncierar. Suger fett, som vi 18-års wannabies brukar säga. Det språket har de redan gott om, det ska till något annat för att bibehålla sitt existensberättigande.
I sammanhanget är det intressant att se hur NYT skapar ett digitalt ”museum”. För att bygga på trovärdighetstraditionen och visa vad man står för. Jag tror det är en nyckel till svaret. Att med en metod som är modern och lättillgänglig visa sitt varumärkes själ och långa historia. Det är ett sätt att bygga sitt varumärke in i framtiden
Stampens köp av svenskafans.com är ett annat sätt. Ingen har ännu sett hur mycket mediehusen kan räkna hem när de förvärvar användargenerade sajter. Med bibehållande av sin egen själ finns det säkert sätt att göra även det framgångsrikt. Försöka duger, för utmaningarna blir stora när 90-talisterna tar över!
Anna Serner 
Lämna en kommentar