Sitter på MSN Innovate-semianrium på guldäggsdagarna. Lyssnar på den holländska byrån AKQA som gjort massor av produktutvecklingar för sina kunders räkning. Nikes Runners Log, som är en mix av Google maps och löpares egna uppgifter (inte olik idéen bakom många tidningars lokala sökningar) är ett exempel på en kreativ produkt. Som reklambyrån säger, vi säljer mötet mellan kund och konsument.
Att ta hjälp i kreativa lösningar pÃ¥ nya produkter tror jag är viktigt. FÃ¥ nya ögon pÃ¥ bra innehÃ¥ll. Jag tror mÃ¥nga tidningar skulle börja pröva nya kreativa samarbeten för att skapa egna nya möten med läsarna.Â
The Guardian gör det nu. Justerat: Jo, jag har nu förstÃ¥tt att det var ett aprilskämt… Läs mina svar bland kommentarerna. 
Lägger ned sin tryckta upplaga och använder bara Twitter för att nÃ¥ läsarna. De vÃ¥gar nÃ¥got helt nytt, och risken är att det inte är de som kommer gÃ¥ ut som vinnare för sitt mod. Det finns ju ett talesätt som heter ”The second mouse gets the cheese”.Â
Jag hävdar att de nya snabba mediekanalerna, som lämpar sig extremt väl för mobilen , kommer kunna bli en affär för medierna. Att om vi har strategin att öka medietrafiken i mobilen, så kommer konsumentbeteendena förändras så att man vänjer sig vid snabba, korta nyheter. När prövandet av ex twitter blivit en vana kan man börja ta betalt för den. Twitter har jag som ett exempel. Joakim Jardenberg håller inte med, han anser att det är ängsligt. Vilket kanske är sant, men jag tror det är affärsmässigt snarare. Man ska inte vara ängslig för att ta betalt för något man levererar som man inser konsumenterna vill ha.
The Guardian har beslutat att gå över till Twitter. För svenska dagspressen kan det betyda att de skapar en vana som konsumenterna inte kommer vilja välja bort. Risken är att The Guardian får ta hela kostnaden för denna beteendeförändring, gå under på kuppen. För hur ska de finansiera sin verksamhet?
Svensk dagspress kan å andra sidan, kanske rida på beteendevågen och ta betalt för sina twittertjänster . The second mouse may get this cheese, om man vågar börja ta betalt.
Det där med The Guardian, är inte det ett aprilskämt?
HA HA HA РJa jag gick p̴ det. Hoppas jag glatt n̴gra!
Den där Rio Palof på Guardian skriver många intressanta artiklar, har jag märkt.
Anna!
Nu förstÃ¥r jag inte, att Guardian ska sluta med pappret är ju ett aprilskämt…
Du… Jag tror nog att nyheten om The Guardians twittrande hör datumet till. April Fool’s osv.
Du misstänke inget när de gav exempel på nyhetstweets av det här slaget:
”JFK assassin8d @ Dallas, def. heard second gunshot from grassy knoll WTF?”
Jag läste inte i detalj, utan läste bara rubrikmässigt på Innovate-seminariet. Dumt va?
Hej.
Är jag ensam om att tycka att det är besvärande att Tidningsutgivarnas vd kan gå på ett sådant här skämt?
Jag anser att det tyder på en skrämmande naivitet och en total oförståelse för hur tidningar, gammelmedia och sociala medier fungerar.
Det här är inget sätt att försöka slå på någon som ligger men jag vill gärna ha ett svar på frågan hur TU:s verkställande direktör kan tycka att detta är trovärdigt?
MVH
Vi har pratat mycket om nyhetsflashar i mobilen med nyhetslänkar. Vilket denna idé också bygger på. Detta i kombination med det amerikanska tidningsläget, där tidningar faktiskt lägger ned den tryckta utgåvan, samt att jag inte läste artikeln i sin helhet. Som sagt, det sista är fort och fel, men inte naivt tror jag. Så blev det i varje fall.
Du gladde mig! Och det var inte så konstigt att du gick på det. Det är faktiskt inte helt lätt att veta om aktörer inom media kör aprilskämt eller menar allvar, och det gäller året runt. Klockrent inlägg av dig om the second mouse, du har ju rätt oavsett Guardian-twitter eller ej.
Retweet @guardian LOL xoxo
Skulle väl snarare säga att Anna visat sig öppen för förändringar. ”Tidningar pÃ¥ twitter? Javisst! Nu ska vi bara lösa hur”, istället för ”nej men usch och fy, sÃ¥ kan man ju inte göra.
Jag tycker det tyder pÃ¥ en sund inställning att man kan stÃ¥ för att man blev lurad…Chutspa Anna…
Kanske naivt av Anna att gå just detta men stort av henne att säga att hon bjuder på det. Tänk kring nyhetsflashar i mobilen funkar. Här rapporteras om ett exempel från bloggen Communities Dominate Brands
”Nice story from India about power of mobile to support sales of other media (again, power of mobile). Our fave weekly newsmagazine, the Economist, has a small share of India’s market. They were looking for innovative ways to generate more sales last year, on a pitifully tiny budget. They went SMS.
The Economist introduced a daily Economist newsflash ad, with a short snippet of news from the current issue or a summary of the headlines etc. Every day at 11 AM. The success rate – phenomenal. They increased India circulation by 39%, they increased subscriptions by 26% and news stand sales by 15%. In one year, using SMS. Pretty good. The story is reported at the Campaign India website. ”
Hahahahaha Anna du skrev visst lite snabbare än hjärnan hann tänka,va?!
Inte helt ok i din position!
Att du, VD för TU, tar nyheten på allvar utan reflektioner, och lägger ned tid på att leverera en sensmoral i ärendet borde oroa dina huvudmän.
Vad är nästa idé du promotar? Att Svd skrotar pappret och går över till telepati?
Rikigt, rikigt kul! En stilla fundering kommer sedan upp här hos mig, först som en lustighet men med en eftertanke som dröjer sig kvar. Detta mitt resonemang har sitt ursprung i en ung Hercules Dalianis arbete att programmatiskt förkorta textmassa, ett pionjärarbete under namnet SweSum-projektet [http://swesum.nada.kth.se/index.html]. H berättade allt som oftast att den funkar klockrent pÃ¥ vissa texttyper men inte alls pÃ¥ humor, ironi eller dikter där allt blev tokigt – precis som nu i nanobloggens tidevarv.
Nu är det ju kanske främst människor som förkortar, messsar, twittrar och retweetar och inte programkod, men kanske att snabbheten bedrar visheten just för att den är sÃ¥ snabb. Kan det vara sÃ¥ att Annas ”snabba läsning” – baserad pÃ¥ en lyckad luring – pekar pÃ¥ att vi stÃ¥r inför ett skifte där snabba, allt mobilare flöden och smidiga, tekniska lösningar ställer ännu högre krav pÃ¥ läsaren än nÃ¥gonsin tidigare. Tur att vi är sÃ¥ mÃ¥nga som hjälps Ã¥t, tänker jag till sist.
[...] sväljer en sådan här blåsning med hull och hår? Och dessutom finner tid att skriva ett analyserande blogginlägg om vilka effekter det får, och spekulerar i om draget är klokt eller ett misstag? Hon har [...]
Det här visar att aprilskämt är en allmänt dum idé när det sprids i medievärlden. Att veta att man under en dag varje år inte kan lita på något, någonstans, har inget egenvärde. Skämt är roliga i sig, även den 1:a april. Men det hör inte hemma i nyhetsrapporteringen. Den vill jag kunna lita på i alla lägen, alla dagar om året.
Att du gick pÃ¥ The Guardians skämt är ett hälsotecken snarare än en pinsamhet. Branschen är i gungning, allt händer väldigt snabbt och Twitter är väldigt överskattat just nu. Vänta i ett Ã¥r, sÃ¥ kommer Twitter-hysterin att ha mattats av och ersatts av Nästa Stora Grej – vilket jag personligen tror är inbäddat, geotaggat och interaktivt material direkt pÃ¥ läsarnas egna sajter…
Jag vill bara förtydliga att ”Jocke” i kommentar här ovan är inte jag. Jag skriver aldrig anonymt.
[...] [...]
Nästan lika roligt som Annas miss är Joakim Jardenbergs kommentar här ovan. Stor humor. Stort ego. Blir rätt många inlägg om du ska rätta på alla ställen. Du kan ju börja här:
http://arsenal-jocke.bloggagratis.se/2009/01/15/
Det här tarver mer än en kort kommentar, och eftersom trackbacken inte verkar slå igenom så lägger jag en manuell länk till http://www.weconverse.com/2009/04/02/serner-ar-ute-och-cyklar/
p.s. @Joakim Jardenbeg, min svÃ¥ger heter ocksÃ¥ ”Jocke” och jag tror det finns fler ändÃ¥
d.s.
Hej igen. Visst, vem som helst kan i rätt (fel) situation gå på vad som helst. Det är helt okej och ett sundhetstecken. Den dagen vi inte litar på varandra, åtminstone lite, så går världen under. För att ta i.
Det är bara ibland det blir besvärande. I det här fallet tycker jag att det blir det. Tidningsutgivarnas vd får helt enkelt inte gå på det här skämtet, ens om det presenteras av The Guardians chefredaktör vid ett seminarium i London med tusen inbjudna gäster där enda syftet är att lura just Tidningsutgivarnas vd.
Jag förstår att upphetsningen blev för stor. Kanske tanken om att vara först i svensk press och bloggosfär och bli länkad till omedvetet lockade, kolla vilken koll Anna Serner har.
Men idén om att en anrik tidning som The Guardian skulle lägga ned allt för att börja Twittra nyheter är så bisarr och otrovärdig att den faller på sin egen orimlighet.
Jag kräver inte att Tidningsutgivarnas vd ska vara perfekt och veta allt. Men jag vill att han/hon ska ha en välfungerande kritisk tankeverksamhet och jag vill att han/hon i sina analyser av olika fenomen visar att de grundläggande kunskaperna är breda och förståelsen stor.
I det här fallet ser jag ingenting av ovanstående.
En gång är ingen gång säger man. Det här är ingen gång.
[...] här med självcentrering fick en ny dimension när jag läste kommentarerna till Anna Serners Guardian-postning och hittade [...]
@Richard Gatarski, @Mats Prost, @Joakim Jardenberg: jag mÃ¥ste erkänna att när jag läste ”Jocke” sÃ¥ var min första tanke just Jardenberg. Men den misstanken försvann rätt snabbt när jag läste in tonen i kommentaren och kollade vart länken ledde. Det är personligt varumärke det. PÃ¥ Twitter, där jag läser ”jocke” rätt ofta – sÃ¥ det ju faktiskt bara en det kan vara… http://twitter.com/jocke och dÃ¥ behöver man lixom inte tänka att det finns 38 051 andra som heter Joakim i Sverige. Speciellt med ett fokuserat intresse kring media i relation till sociala medier pÃ¥ webben. Och sÃ¥ var Twitter ett tema…
Det blir en fundering kring val av alias och inmutning av namn på nätet. För övrigt riktigt, riktigt bra skrivet Richard.
[...] en artikel om en tio miljonersstaty av Daniel Westling är faktiskt skojigt. Det roliga är att man hänvisar till TU – vars VD Anna Serner nog idag inte tror pÃ¥ nÃ¥got nÃ¥gon säger
. Men vi som gillar henne [...]
Another admissible provenience of leadership in the interest of teenagers is small screen, but boob tube’s dispatch has again been that the requirement seeking actuality, sharpness and world quiet pales by relationship with the need for the sake a toothpaste that offers whiter teeth *and* fresher breath.