Yttrandefrihet – eller va?

Nyligen uppmärksammade Sofia Mirjamsdotter policyregler för hur anställda på public service får använda sociala medier. Man kan konstatera att PS har en mycket restriktiv inställning till medarbetarnas frihet att kommunicera med omvärlden. Medarbetare på PS har kommenterat det i olika sammanhang, denna anonyma källa har givit sin syn på reglerna.

Det andas en brist på tillit till de egna anställda, både till deras omdöme och deras bidrag till SRs uppdrag att vara oberoende. Enligt ovanstående anställda är begreppet ”oberoende” ett komplext begrepp som inte går att kräva, eller är relevant att kräva, av varje medarbetare. Personen menar att journalister är professionella som kan skilja sitt uppdrag från sina egna värderingar och preferenser.

Jag tycker PS regler är märkliga, framför allt innebär de att SR inte har tillit till sina medarbetares goda omdöme. Men de litar inte heller på lyssnarnas goda omdöme. Jag tror visserligen inte ens journalister helt kan skilja på sina uppdrag och egna värderingar, men det gäller redan idag. Att journalisterna numera är mer transparenta, d v s genom att kommunicera som individer i sociala medier och därmed berättar mer om vem man är, betyder inte att de inte fortfarande kan vara goda journalister. För de värderingarna har de ju redan – vilket lyssnare och tittare förstod men inte visste tidigare. Nu vet alla och alla kan faktiskt förhålla sig till det.

Att begränsa journalisters yttrandefrihet går emot det demokratiska uppdraget som just vilar på yttrandefrihet. Det ger helt enkelt fel signaler.

Naturligtvis inte så illa som Fredrik Lindberg Lindbladh på Vi i Villa Villaliv (ska det vara, förlåt Vi i villa!) som avskedat sin chefredaktör Ingrid Carlqvist för att hon bloggat. (Läs mer i Expressen eller lyssna på Medierna) Det finns naturligtvis gränser för vad man som chefredaktör kan blogga om, men att följa vissa annonsörernas  åsikter så till den milda grad tar ju bort all trovärdighet för den tidningen.

Grundläggande för både mediers framtid och styrka är att de består av kompetenta personer som också just är personer. Låt dem få fortsätta vara det och inte kuggar i ett maskineri. (Sedan kommer det alltid finnas en och annan med dåligt omdöme, men de har alltid funnits. Även inom journalistiken och före sociala medier.)