Idag besökte vi San Francisco Chronicle som ligger i ett roligt och fint hus men med en krympande verksamhet. Efter 7 år av minusresultat har ägarna Hearst dragit åt svångremmen. Man är nu 170 journalister mot 700 för bara några år sedan. Man flyttade nyligen till en våning mot att tidigare suttit på tre våningsplan. Och stämningen är därefter. Ni vet säkert allt detta, liksom jag åtminstone läst om det. Men det är skillnad att befinna sig i det. Ganska sorgset.
Men huset är fint som sagt, även om regnet och kameran i min iPhone inte gör det rättvisa. Och vi träffade Annika Törnqvist som är affärsansvarig för nätet. Annika träffade jag i Stockholm för 10 år sedan när hon jobbade på en av de tidigare webbyråerna. Hon har jobbat på SFO i två år nu och överlevt tre uppsägningar. Man satsar på nätet och Annika verkar vara prioriterad. Hon säger också själv att det känns lyxigt att jobba med en sajt som ökar i trafik konstant, som kan få 60.000 träffar på en halvtimme och som har så engagerade läsare. Många tillhör inte ens målgrupen i San Francisco utan är från andra håll, de som älskar staden och vill följa den på nätet. Många är aktiva kommentatorer och SFO publicerade en rolig artikel om just en ivrig kommentator, som kan skriva upp till 50 kommentarer dagligen. Mr McSweeney (man tror nästan att det är ett skämt med tanke på frågan om kommentatorer är bra eller inte) gillar just interaktionen mest. Jag tycker artikeln visar att ett nytt liv kan vänta för SFO, om de lyckas räkna hem en affär. Annika jobbar nära säljavdelningen och vittnar om hur de får ändra hela sitt förhållningssätt till hur man säljer reklamplatser.
Liksom NYT tänker de börja ta betalt på nätet, snart. I deras fall tror jag att de inte har något större val. Risken för nedläggning lurar hela tiden runt hörnet.
Anna Serner 
[…] SFO – undergångsstämning […]
”Liksom NYT tänker de börja ta betalt på nätet, snart. I deras fall tror jag att de inte har något större val. Risken för nedläggning lurar hela tiden runt hörnet.”
Menar du att det enda sättet att undvika nedläggning, är att ta betalat på nätet? Att man inte har ett val? Det kunde vara intressant om du har lust att utveckla det resonemanget.
Jag tror varken Anna eller SF Chronicle menar detta. Men i brist på andra affärsmodeller så antar de förmodligen att ”pay walls is as good as it gets”. Personligen tror jag att det är ett av de snabbaste sätten att ta död på tidningens verksamhet.
Nja, jag menar nog att de inte har så många andra idéer. De (Annika) jobbar stenhårt på att få finansiering via reklamen på nätet men ännu så länge har de inte fått tillräcklig framgång. 15 journalister kan bekostas av intäkterna på nätet, det är uppenbarligen för lite.
Uppgifterna vi fick är att de går 50 miljoner dollar i förlust per år och att intäktsdelningen tidigare var 20-80. 20 står för prenumerationer och lösnummerförsäljning. Nu har fördelningen ändrats till 50-50, och då har båda benen minskat.
Så min teori är att de efter 7 års förluster måste börja leverera till Hearst förr eller senare, och i det fallet verkar det logiskt att de i brist på annat försöker med betalning för innehållet på nätet.
Oj, såg inte ditt svar, Anna, när jag kommenterade. Men då hade jag lite rätt då? 🙂
fick mig att tänka på http://www.observer.com/2010/media/after-three-months-only-35-subscriptions-newsdays-web-site